Novischbloggen: Julens bestyr och mysterier.
Man vet att det snart är jul när man…
…hellre lägger CSN på saffran än på drinkar.
…plötsligt anser att starkvinsglögg är ett perfekt hot shot-virke.
… tycker att en skiva julvört med skinka och senap lockar mer än Mårtentorgets kebab 02:00 när Sunset stängt.
Bara minuter återstår innan 2011 års upplaga av julafton är här och julälskare som jag är kan jag inte låta bli att känna mig lite extra lycklig. Mina vänner himlar med ögonen när jag varje månads 24:e dag påminner om hur många månader det är kvar till julafton, så annat än att jag är riktigt pepp kan man ju inte förvänta sig.
Jag befinner mig återigen på östgötsk mark och har den senaste veckan ägnat mig åt typiska ”inför julen-sysslor”. Att baka lussekatter och göra marsipanfigurer är ett måste, att för (minst) femtonde gången se Grinchen likaså. För att inte tala om hur bra det är att kunna skylla sina shoppingvanor på att man faktiskt köper saker åt andra!
Morgondagen ser i stort sett ut som mina tjugo tidigare julaftnar; på morgonen har jag tänkt strosa omkring i min morgonrock (som jag kallt räknar med att tomten lämnat i julstrumpan) och äta julgodis. Mamma kommer husera i köket större delen av förmiddagen, och i år kan jag förhoppningsvis hejda mig från att utbrista att Mamma Scans köttbullar är godare än hennes. När släkten anlänt väntar ett julmatsmaraton utan dess like och med det också en nästintill olidlig väntan på att få öppna klapparna. Traditionsenligt är bara förnamnet, men trots att julafton är en väldigt mysig dag finns det vissa saker som år ut och år in vållar ett ordentligt huvudbry.
1) Varför åker Kalle Anka på solsemester och tittar på kolibris egentligen? Och varför tycker vi att det är roligt att titta på det? Det frambringar ju inga julkänslor alls!
2) Julbestyr som att baka, pynta, köpa julklappar, ja till och med bära in granen, gör jag gladeligen. Att julstäda däremot, kan inte vara något annat än djävulens påfund. Vems idé var det att varje liten vrå måste skuras och skrubbas just till jul? Kan man inte bara få ägna sig åt de mysiga sysslorna?!
3) Janssons frestelse, är det inte något som man egentligen äter av ren artighet, för att det står där på julbordet? Finns det verkligen dem som tycker att det är gott på riktigt?
Under tiden ni väntar på att få riva pappret av julklapparna får ni mer än gärna hjälpa mig att finna svaret på dessa mysterier.
Med det sagt har jag bara en sak kvar att säga; från mig till er alla – en riktigt god jul!
//Linn, kommer äta revbensspjäll som om det inte fanns någon morgondag men hålla sig långt borta från Janssons.