Kulturbloggen: Tjechovs körsbärsträdgård på studentvis.

Lunds Studentteater firar i år 30-årsjubileum och presenterade under 10-15 december höstens produktion; Körsbärsträdgården.  Emelie Berntsson stod som regissör med en ensemble på tolv tappra själar.  Den sista föreställningen var igår, den 14 december, klockan 19.00 och jag passade på att gå och njuta av en, förhoppningsvis, bra pjäs.

Körsbärsträdgården är Anton Tjechovs sista pjäs vilken handlar om en aristokratisk rysk familj vars familjegods med tillhörande körsbärsträdgård ska auktioneras bort för att kunna betala av lånen som godset inbringat. Under pjäsens gång står familjen inför valet att rädda godset genom att stycka upp och sälja trädgården och att gifta bort en av döttrarna till en nyrik affärsman. Modern i familjen, Ranevskaja, bär dock på en stark stolthet och tror att allt kommer lösa sig i sinom tid. I slutändan säljs dock godset och körsbärsträdgården huggs ner samtidigt som familjen packar ihop och lämnar sitt förflutna. Pjäsen innehåller drag av såväl komedi som tragedi – under de fyra akterna får vi se hur komedin sakteligen övergår i ett tragiskt slut. Dock finns det hela tiden en dov underton av misslyckande, att det kommer gå käpprakt åt helvete och det genomsyrar även de mest humoristiska delarna.

Amatörteater är enligt mig svår att kritisera. Här har vi ett gäng eldsjälar som på sin fritid kämpar med manus, regi, scenografi och allt som hör en uppsättning till – detta enbart för att det så enormt roligt med teater. Även om jag vill vara snäll i min recension kan jag uppriktigt säga att Studentteatern gjort ett riktigt bra jobb!
Bäst enligt både mig och mitt sällskap var Anton Claesson i rollen som betjänten Firs – en knarrig gammal man som personifierar det förgångna och viljan att stanna kvar i det förflutna. Med bravur fångade han knarrigheten och den plikttrogna kärleken till sin herre Leonid Andrejev Gajev, hans stora bekymmer när herrn har gått ut och inte klätt sig tillräckligt varmt för det kalla vädret är både komiskt och hjärtskärande.
Ensemblen överlag spelade sina roller mycket bra och även om jag personligen hade svårt för exempelvis Ranevskajas karaktär tycker jag den utfördes väl och genomtänkt. Kort sagt – duktiga spelare hela bunten!
Något annat som störde mig en aning var Peter Sergeitj Trofimov (Christian Nilsson) som med sin kraftiga dialekt kombinerat med ett yvigt kroppsspråk och skrikande av repliker fick mina tankar att vandra iväg till Stefan och Krister och deras fasansfulla revyer. Det smälte dock in fint i karaktären som överlag var en jobbig jävel enligt mig.

Två andra positiva saker jag inte vill glömma att uppmärksamma är den vackra dekoren som med smidighet byttes ut mellan akterna och de utomordentligt välgjorda sminkningarna som gjorde karaktärerna trovärdiga.

Lunds Studentteater har helt klart levt upp till förväntningarna och jag rekommenderar er alla att gå på deras nästa uppsättning – om den görs lika proffsigt som denna kommer den vara underbar!

På återseende
Elin